Resenären II

Om jag kunde

  Skulle jag fly varje dag

Jag skulle börja varje morgon

  I en okänd stad

Jag skulle riva ut 

  vartenda skrivet blad

Jag skulle möta varje morgon

  Med ett oupptäckt jag

Regenten

Jag har klätt dig

I röd mantel kantad med hermelin

Och placerat en krona framför dig

Du kan styra mig nu

Vart du vill

Denna makt är bara din

Så ta på dig din krona

Eller abdikera

Jag väntar på ditt val

Ovissheten är så mycket värre

Än beskedet 

I don't know what's important anymore
stretch the motion into a sigh
when I shut the door

lite sammanhang

hur jag längtar efter lite
sammanhang att
plocka upp i min famn
lite lugnande, antiinflammatoriskt
mitt ständigt vilsna ansikte
fastnat i ett yrvaket uttryck
det står en man på gatan
han är dålig
riktigt dålig
slår på skylten han har byggt
jag känner med honom

Resenären I

Hon hann aldrig vänja sig vid något

så att hon hann börja sakna det

Det var en effektiv strategi;

på resande fot

längtade hon aldrig

vare sig bort eller hem igen

Bakom urtavlan

Livets mening

Är att hitta anledningar

Till att inte undra

  Vad klockan är
Till att vara förlorad

Uppslukad av ens förehavanden

Bakom urtavlan gömmer sig ett maskineri

Som blott är påminnelse

Om att man återigen

Blivit varse om tiden

När världen går bra

Mäter jag inte längre timmarna som går

  Undrar jag aldrig

Vad klockan har blivit

Räknar samtal

Räknar samtal som aldrig kom
liksom drömmar som aldrig tog fart

En trevande tanke, de första stavelserna på en orsak

Den omfattande skadeverkan

som denna tvekan åsamkat

Och det öronbedövande suset

av att inget hände